Olika små lyckor

I onsdags mötte jag en bil vars förare var en gråhårig permanentad kvinna och vars registreringsbokstäver var PRO. Igår såg jag två bilar med kvinnliga förare i fertil ålder och bokstäverna PMS.

Den som är min facebookvän kan få lite tråkigt av att läsa den här bloggen. Jag upprepar mig. Dock har jag ännu inte vågat skriva facebookstatusen LCHF. Bokstäverna som har styrt min vardag snart en hel vecka.

När jag beskriver mina matvanor för kollegan på jobbet säger hon saktmodigt: "Jag tycker att vuxna människor bör få ansvara för sina egna liv. Men snart har du nog nått en gräns."

Facebook är annars mitt öga mot världen. Jag drar många slutsatser utifrån statusarna där nu för tiden. Det finns många som klagar över snöfallet vi har fått idag. Men det finns ingen som glädjer sig över att vi i det här snöiga landet klarar oss från både tsunami och gaddafi.

Jag var ung student när jag insåg glappet mellan lycka och olycka. Man blir till exempel väldigt glad och lättad när man har klarat en tenta. Men förvånat kunde jag konstatera att man inte blir riktigt lika glad över att lyckas som man blir låg av att misslyckas. En omtenta innebär mycket jobb. Att slippa det jobbet, märker man liksom inte av.

Olyckorna märks, lyckorna kan vara försmädligt osynliga. Det gäller att känna igen lyckan när den ilar förbi. Ibland består den bara av tre bokstäver på en registreringsskylt.