Fickor i tiden

Som alla kanske redan har förstått, gick jag aldrig med i EU när det begav sig. I alla omröstningar och val behövs det någon som är lite motvals. Någon som sätter sig längst ut på den andra sidan av gungbrädan och försöker skapa lite motvikt. Det hjälper sällan, men det behövs ändå.

Jag har aldrig ställt upp på det här påhittet med sommartid heller. Ävvla dravel. Vi ger bort en timme på våren, bara för att bli tvingade ur sängvärmen tidigare än vanligt. Och sedan får vi tillbaka samma timme i oktober. Och vad ska vi ha den till då?

Nu för tiden är själva sommartiden EU-anpassad också. Verkligen jättesmart att hela Europa ställer om klockan samtidigt. Grekland och Haparanda liksom. Skitlika förutsättningar när det gäller dagsljus i förhållande till årstider. Verkligen.

Näe. Tacka vet jag tiden innan järnvägen kom. När alla hade solen i söder exakt klockan tolv. Om de ville. Då hade man koll på läget. Sitt eget läge alltså. Sin egen klocka, om man hade någon. Alla hade samma sol. Ingen hade samma tid.

Det måste ha hänt något spännande i de där tidsfickorna som fanns mellan människor på den tiden. Om inte annat tror jag att det skapade ett utrymme där man kunde andas.

Nu för tiden är det inte viktigt att hinna andas. Nu har vi en enda rationaliserad tidsficka, en gång om året, samma timme i hela Europa. Klockan tre i natt händer det. Klockan vrids tillbaka och blir två en gång till.

Spännande timme det där. Den finns egentligen inte. Likförbenat finns den. Jag undrar vad som händer den där timmen. Och om det som händer, händer på riktigt. Eller inte alls. Kanske kan man försvinna i tidsfickan, om man inte passar sig.

Någon berättade på fejan att om man råkar gå på nattskift inom Kommunal, får man ingen lön för timmen som inte finns. Någon annan på fejan trodde att det är den timmen man ska använda till att ställa tillbaka trädgårdsmöblerna i garaget.

Jag föreslår att vi lägger nästa folkomröstning i den där tidsfickan, mellan klockan 3 och 3 natten till den sista söndagen i oktober. Kanske kommer den då aldrig att ha hänt.