In real reality

Det är spännande att prata med särbons tonårssöner, de lever liksom i ett annat tidevarv. Man kan göra en framtidsresa tvärs över matbordet med dem. När de är där. Om man får kontakt.

I helgen skulle särbon förklara hur vuxenspelet Second life fungerar. Att man måste äta och kissa precis som i riktiga livet. Va jobbigt, utbrast ena sonen. Då måste man ju vara inloggad hela tiden!

Träffade en bekant på affären. Hon hade varit ute på promenad med maken. Först gick de förbi grannen och såg hans siluett i fönstret. Undrar om han lagar middag hade maken sagt. Ja det gör han, sa hon. Han lagar en trerätters. Och så rabblade hon alla rätterna.

Sedan gick de förbi min särbo. Vad mörkt det var här då, undrar om han är bortrest, sa maken. Ja, han är i Hälsingland över helgen, sa hon. Hur kan du veta allt det där, sa maken. Jag har kollat på Facebook.

Och här sitter och jag skriver. Varför? Till vem? Både allmän forskning och min egen privata närstudie av Google analytics, visar att det är vännerna som läser. Här listar jag de orter som genererar flest besök på min blogg: Kungsgården 51, Gävle 50, Stockholm 40, Bromma 22, Göteborg 11, Bergsjö 11, Malmö 10, Skövde 10, Solna 9 och slutligen Edsbyn 9 besök.

Oftast sätter jag mig vid datorn om kvällarna med goda föresatser. Mitt romanmanus ska göra ett framåtskridande av minst 2 A4. Ska bara kolla lite statusuppdateringar först. Och plötsligt har jag spelat skitspelet Bejelewed Blitz i tre timmar. Jag säger bara, gör det inte. Kolla inte vad det är, om du hittills har förskonats. Det är djävulen själv som har hittat på det där. Man fastnar i ren tidsspillan.

Men vem är det som sitter i Kungsgården och läser min blogg!? Jag känner väl ingen där? Intressant! Fattar efter ett tag att Google tolkar verkligheten fel. Det måste vara Sandviken som menas.

Sandviken finns inte. Bara i verkligheten.

Snöskor och koltrastar

Förr i tiden bodde jag i Stockholm.

När folk i Stockholm frågade var jag kom ifrån brukade jag svara lite olika. Ibland sa jag att jag kom från Norrland. Det var enklast så. Men man fick passa sig. Förvånansvärt många stockholmare är själva norrlänningar och om man råkade stöta på en sån kunde man göra bort sig. Jag kommer nämligen från Hälsingland. Och det ligger knappt norr om Dalälven. Tycker de riktiga norrlänningarna. De som kommer från Korpilombolo och Kräkångersnoret.

När jag sa att jag kom från Hälsingland såg jag alltid hur frågeställarens ögon liksom delade på sig av osäkerhet. Det finns nästan ingen som vet var ett helt landskap ligger. Och jag förvecklade mig ofta i långa utredningar över mittersta Sveriges geografi. Men ljög gjorde jag inte. En norrlänning ljuger aldrig.

Hälsingland ligger nämligen alldeles riktigt i södra Norrland. Och precis som på vilken norrlänning som helst ligger mitt hjärta djupt inbäddat i stora skogar som breder ut sig på samma sätt som havet. Liksom de riktiga norrlänningarna har jag mina rötter i ett kargt landskap där vintern inte anses ha varit tillräckligt sträng om isen går upp före midsommar. Där den enda sanna glädjen består av riktigt bra sparkföre. Och där man har speciella krokar utanför förstukvisten så man kan hänga snöskorna på tork under sommarhalvåret.

Förvånansvärt många stockholmare gick på den där om snöskorna faktiskt.

Det känns lite konstigt att komma från ett landskap som nästan inte finns. Kommunen jag kommer ifrån gör inte saken bättre. Ingen människa vet var den kommunen ligger som inte bor där själv. Som om nu någon skulle veta vars någon enda av alla Norrlands kommuner ligger. Som om det skulle göra nån skillnad. Så jag brukade nästan aldrig säga att jag kommer från Nordanstig.

Ibland sa jag helt enkelt att jag kom från Vattlång. Det är mest sant. Det är en liten by som ligger en dryg mil väster om E4:an strax norr om Hudiksvall. Hassela ligger inte långt därifrån och det brukar folk känna till för dit skickar stockholmarna sina värstingar. Jaha, svarade de skelande ögonparen då och man såg att de hade börjat tappa intresse för hela samtalsämnet. Eller också funderade de fortfarande på det där med snöskorna. Vad vet jag.

När jag hörde en koltrast i Humlegården som lät som en ambulanssirén då gav i alla fall jag upp. Och flyttade norrut igen.

Lite ostrukturerat pjål i höstmörkret

Jag använder baksidan av tandvårdskvittot att skriva kladd på idag. Så dyrt som det var gäller det att återanvända allt som går. "Vill du att jag ska räkna ihop totalkostnaden?" frågade tandläkaren. "Mmm." sa jag. När han hade sagt summan frågade han om jag ville ha en utskrift. "Nej nej nej, nu måste jag förtränga det här."

Bilen ska på kostnadsfri förbesiktning på onsdag. Alla fel som kommer att uppdagas då kommer däremot inte att bli kostnadsfria. Konstigt att bilen och tänderna alltid gör sig påminda samma månad.

Idag är det söndag. Som vanligt har jag gått ut med veckans sopskörd. Sju påsar brännbart, komposterbart, tidningspapper, kartong och glas. Det går inte ihop. Jag är övertygad om att jag bär ut mer än jag bär in.

Vi har äntligen fått tillbaka timmen som vi blev av med i våras. Vi borde få ränta eftersom EU har lurat oss på vårt rättmätiga morgonljus en hel månad. Jag har bland annat använt den extra timmen till att ta in mina plastpelargoner från balkongen. De ser mer och mer oäkta allteftersom frostnätterna blir fler. De avslöjar sig själva liksom.

Men totalt sett ser det ändå hoppfullt ut. Det här kan bli det första året som jag lyckas fixa alla julklappar före första advent. Därefter ska jag bara pyssla, mysa och dricka glögg.

Jag vill också passa på att skicka ett grattis till Ockelbo kommun som har hittat en lösning för alla pälsdjursallergiker. De får flytta. Hästarna får bo kvar.

Gerillakrigföring

Dotra går sedan en tid under benämningen Motståndsrörelsen. Hon verkar i det tysta och håller sakta men säkert på att överta mitt hem. Min makt är underminerad.

Enligt Wikipedia uppstår en motståndsrörelse till exempel när statsmakten eller dess representanter står för en åsikt, åtgärd eller ett beslut som inte delas av en grupp av statens egna invånare, vilka bildar eller deltar i en motståndsrörelse avsedd att förhindra eller försvåra åtgärden.

Man skulle också kunna dra liknelsen ett snäpp längre. En motståndsrörelse som för beväpnat krig är en gerilla. Enligt Wikipedia är gerillakrigföring en metod för krigföring som innebär att små grupper utför begränsade anfall mot en fiende som i regel är överlägsen i antal eller teknik.

Allt stämmer. Kriget saknar front och det hela kommer att utmynna i en revolution. Revolution och pubertet är väl i princip samma sak. Nu tror ni kanske att det är trotsåldern jag pratar om. Näe, jag pratar bara om det vanliga livet med barn. Det pågår en ständig rörelse i mitt hem. En motståndsrörelse. Jag ska ge ett exempel.

I hallen ska det stå en pall. Det är bra att ha när man ska ta på sig skorna. I hallen ska man ha alla skor som man brukar ha på sig ute. Det är bra för hygienen i hemmet. Så tycker mamman.

Pallen är ingen pall. Pallen är en skolbänk som ska stå mitt i vardagsrummet. Med en tillhörande stol och på den hänger skolväskan. Där brukar Motståndsrörelsen sitta och sjunga sin variant på Din klara sol går åter opp. På fötterna har hon troligen ett par av mammans skor. För man har ju självklart uteskor på sig när man går till skolan.

Mamman flyttar pallen till hallen. Gerillasoldaten flyttar tillbaka skolbänken till skolan. Det är tur för Motståndsrörelsen att hon är oemotståndligt. Söt.

Bättre sex?

Vi funderade vad vi hade gett oss in i när Expressens söndagsbilaga hade skickat en fotograf som påstod att plåtningen skulle ta en hel timme. Det var lite jobbigt att säga "Skiiiit!" hela den där timmen för att bilderna skulle bli bra. Det blev ännu jobbigare när fotografen läste högt ur tidningens textexempel.

Vi såg framför oss hur jag skulle le från ett mittuppslag där rubriken var "Bättre sex, större utrymme för dig själv och mer tid för karriären." Vi smög till kiosken varje söndag och beredde oss på att köpa upp hela upplagan. Gå på stan i rånarluva och riva ner löpsedlar.

Men nu är det över och det gick ganska bra. Löpen behövde inte rivas ner. Däremot står det i tidningen att jag brukar blogga om särbolivet. Så nu är det säkrast att uppdatera.

Ja happ ja...

Vad folk säger

Sommaren har varit. Nu ska det bli skönt att köra fast i gamla hjulspår igen. Eller näe. Hur brukar folk säga egentligen? Det är nånting med rutiner som upplevs... positivt tror jag?

Läste i lokalpressen att det är normalt att deppa lite första veckan på jobbet. Vadå första veckan? Jag säger som en kompis hurtfriskt utbrast sista semesterdagen: "Nu är det bara 47 veckor kvar!"

"Men man ska inte klaga." Det brukar folk också säga. Och det ska man faktiskt inte. Det finns människor i min absoluta närhet som blev av med jobbet direkt efter semestern. Det verkar trots allt lite värre för dem.

Ungefär samtidigt som särbon miste jobbet, vann jag på lotteri. "Ej lika falla ödets lotter." Det var Tegnér som sa så. Å andra sidan har jag slagit vad om att han har nytt jobb från och med förra fredagen. Särbon alltså, inte Tegnér. Jag hävdar att jag fortfarande kan få rätt. Han är sån bara. Han fattar liksom inte när nåt går dåligt. Och då går det konstigt nog bra.

Annat är det med oss hälsingar. Vi vet att om något går bra, får vi snart betala tillbaka. "Inte nåt gott som inte för nåt ont med sig." Så säger vi. Och mycket riktigt. Dagen efter min lotterivinst gick samtliga maskiner sönder i föreningens gemensamma tvättstuga. Nåja. Allt gick att laga, det var bara min tvättid som gick åt helvete. Men detta lilla missöde står också i proportion till vinstens storlek. Sen får ni räkna ut resten själva.

Eller som bergsjöbon sa med klagande röst i lokalradion efter en storvinst (troligen på trav eftersom det var i Bergsjö): "Jaa. Nu blir man väl av med bostadsbidrage å då."

Semester

Näe, Bricken har inte lagt bloggen på hyllan. Bricken har bara lite semester. Modemet tuggar så långsamt där jag befinner mig, att jag knappt hinner statusuppdatera på Facebook, förrän det är dags att gå och lägga sig.

Ska bara helt kort rapportera att jag inte vet hur många toarullar det har gått åt i sommar. Jag vet inte vilket datum det är idag. Jag vet inte heller hur många millimeter det har regnat. (Extremt fånigt förresten att mäta årets regnskörd i just millimeter.)